Desmond Foster är en artist som funnits med ett tag på den svenska reggaescenen. Nu när kalendern visar 2012 kommer Englandsfödde Foster med sin skiva Resonance, ett av många släpp från Rub-a-Dub Records det här året. Han är först ut, tillsammans med Leafnuts som släppte sin skiva samma dag. De samarbetar på scen och de samarbetar också på den här skivan. Mer om det senare.
Desmond Foster är en av de mest skönsjungande artisterna jag har hört i Reggaesverige. Men hans skönsång gör att jag i bland känner att det blir för finslipat, för platt. Det gäller ännu mer på skiva än live, konstigt nog. Skivan Resonance har definitivt sina höjdpunkter, men det är lätt att sväva bort i tanken istället för att lyssna koncentrerat. Det tror jag inte bara kommer drabba mig som recensent. Det kan också vara så att skivan behöver ännu fler lyssningar.
Det är som är bra på skivan är dock riktigt bra. Dit räknar jag Reggae Music, som fått en så sjukt snygg video till sig och finns att se på Youtube. Fosters version av skalåten Simmer Down, The Wailers närmast 50 år gamla dänga, är mycket bra och kommer nog göra att en del av er nyare lyssnare upptäcker att Bob Marley/The Wailers inte bara gjorde roots reggae utan också ska. Här hörs Klas Jervfors på blås.
En annan trevlig låt på plattan är Mellow Mood, också den en cover på The Wailers. Här är den kraftigt omgjord till nyahbinghi, där fokus ligger på trummor och sång. Mellow Mood har fått ny skrud och den sitter som en smäck. Ni bör också spana in två av Desmonds egna låtar på slutet av plattan; Right Man och Choose Jah (skriven tillsammans med Jonahgold).
Gästerna på plattan är flera, både vid sångmicken och längre bak i leden. Nämnde Leafnuts hörs främst i Wine like this, det mest tydliga försöket att låta annat än klassiskt. Men det finns många andra låtar som är bättre i den klassen att jag oftast hoppar över det spåret. Vid gästmicken finns också Joey Fever, Danjah, Robert Athill, Mysticman för att nämna några. På diverse instrument Zilverzurfaren, Internal Dread, Joseph Beckford och Jonahgold.
Det här känns inte särskilt nyskapande, och de steg som görs utanför de klassiska stilarna känns sådär. Det här är en okej platta, men när jag summerar mitt 2012 då kommer inte skivan Resonance vara min favorit, däremot kommer knappt hälften av låtarna spelas flitigt.
Bästa låtarna: Right Man, Choose Jah, Reggae Music.
