Drama Roots är ett band från det reggaetäta Skärblacka utanför Norrköping. Större delen av bandets medlemmar har tidigare spelat i Skärblackabandet Kidz of Babylon, som la ner 2008. Mycket är på gång bakom kulisserna för Drama Roots. ”Det händer en del just nu kring bandet och vi har blivit inbjudna till Östafrikas största och äldsta festival Bagamoyo festival of arts (Tanzania) i september”, säger bandet själva om nuläget.
Bandet är även aktuellt med ett nytt album och Svereggae recenserar det. Namnet på det nya alstret är Inna the Area. Albumet är inspelat i Realtime Recordings Studio, mixad och mastrad av Daniel Gese som även mixat en del av Kalle Baahs album Natural.
Inna the Area tar upp ämnen som situationen i Israel, historiska orättvisor i form av Columbus erövring av stora delar av Amerika, religionernas påverkan på samhället och självklart en hel massa kärlek.
Att bandet kan spela reggae råder det inget tvivel om. Bandet har duktiga instrumentalister med skönsjungande vokalister som gör att det svänger enormt mycket. Soundet på skivan är rent och låtarna är arrangerade på ett snyggt, proffsigt och musikaliskt sätt. Refrängerna sätter sig också på huvudet efter ett par lyssningar.
Personligen tycker jag dock att albumet som helhet är ganska platt. Budskapet och musiken är som sagt bra, men det känns inte så originellt. Detta eftersom albumet verkar vara gjort precis ”efter boken”. Det händer alltså inget intressant som gör att man fastnar, eller som gör att Drama Roots sticker ut från mängden. Budskapen och texterna känns dessutom en smula urvattnade. Hela albumet känns alltså väldigt gjort, helt enkelt.
Detta är som sagt min personliga åsikt, så i och med att jag uppskattar skickligheten hos bandet tycker jag att alla kan lyssna själva och bilda sig en egen uppfattning. Titelspåret på albumet hittar ni här.
I oktober 2011 släppte det isländska reggaebandet Hjálmar sitt femte album som heter Òrar. Bandet hade tidigare medlemmar från Sverige men från och med 2007 är samtliga medlemmar från Island.
Alborosie släpper sin fjärde fullängdare 2 Times Revolution. Om vi tar det från början så släpptes Soul Pirate 2008 för att sedermera följas upp av 2009 års Escape from Babylon som finns i minst två olika utgåvor på grund av en viss frispråkighet som inte gillades i västvärlden. Dub Clash släpptes 2010 och är ett dubalbum som titeln antyder.
Recensioner är för mig inte bara en fråga om artistens skiva utan också var jag står i förhållande till det jag lyssnar på. Mina reflektioner bygger på åsikter, känslor och upplevelser längs med vägen som inte alls behöver ha med artisten i fråga att göra. När det gäller Kapten Röds skiva Fläcken Som Aldrig Går Bort handlar det om just sådana här funderingar.
För ett tag sedan hörde Andréas Andersson, musiker i Rubachica Band, av sig och berättade om sitt nya projekt ihop med Olof ”O-Hund” Dehlin. Jag kan komma med en mängd ursäkter, men EP:n blev liggande i min musikaliska inkorg länge. Nu är den lyssnad på.
