Arkiv för kategorin Live

Rootvältas debut värmde i Malmö

Äntligen var det dags för Skåne att få besök av de svenska reggaebandet Rootvälta, som trots att de bildades redan under mitten av 1980-talet aldrig tidigare spelat i Malmö. Förväntningarna är höga bland Skånepubliken då Rootvälta har ett rykte om sig att vara något alldeles speciellt live och när bandet drar igång med I lagens namn dansar publiken glatt och stämningen är redan på topp. Därefter levereras de äldre låtarna Jamaican style och Abundance och det märks tydligt att bandet spelat tillsammans i många år.

Både basisten Jan Gävert och gitarristen Nicklas Karlsson bjuder på egna låtar och när trummisen Mikey B lämnar trummorna för låten Cool runnings är scennärvaron total och baktakten blir allt tyngre. Alla i bandet ger allt och det är en lycka att stå i publiken och vara en del av den gemenskap och värme som Rootvälta sprider i lokalen. Sångaren Matte B vandrar återkommande ner från scenen och dansar runt med publiken och ryktet om Rootvältas live-framträdanden visar sig vara helt sant.

För första gången live spelas låten Kaffe och Mikey Bs konstanta basröst som vägs upp av den glada refrängen får en fin respons bland publiken och känns som en självklar del i kommande spelningar. Speltiden börjar gå mot sitt slut, men varken publiken eller bandet verkar ha någon lust att runda av. Vacker allsång bland publiken och kärleksfulla danser på scenen avlöser varandra och jag tror att alla som var där önskar och hoppas att det inte tar 25 år till innan vi får se er här nere igen.

Ni som bor längre norrut kan redan den 12:e maj avnjuta Rootvälta i hemstaden Borlänge. Även Rättvik och Jönköping är inplanerade i sommar men efter konserten skvallrade bandet om att fler spelningar är tilltänkta och håller på att planeras. Ibland är det svårt att få ihop det med familjelivet och en längre tids sjukskrivning tvingade bandet att ta det lugnt ett tag. Men förhoppningen är att nu vara tillbaka med ny energi vilket jag nyfiket ser fram emot.

Tags:

Hanouneh på Love Tip

Det är första gången jag besöker Klubben Love Tip på Henriksberg efter flytten från Kontiki vid Slottskogen. Jag lämnar jackan i garderoben i haket man måste passera för att komma upp till lokalerna där Hanouneh med The Awakening Band senare under kvällen ska spela. Jag hör basen smyga sig ner i trappan när jag är på väg upp och det är hus-soundet Rough Lynx ansvariga för. De lockar folket till dansgolvet med låtar som In Kommer Ting med Kapten Röd och Roffes och Snakkas Jag Hör Dig Snacka Tjabo innan skönsångaren Singa D kliver på scenen och spelar ett kort urval av rootsiga låtar, bland annat hans senaste släpp Snakes på Nostalgia-rytmen.

Martin Andersson, som är en av arrangörerna, berättar att dagen har varit stressig. Förseningar av tåg, flängande hit och dit, men när Hanouneh med band kliver på scenen kan han äntligen andas ut och njuta av spelningen.
Hanouneh blandar friskt olika stilar och språk i sitt artisteri och har enligt hennes bio inte bara fått uppmärksamhet i delar av Europa utan också i Mellanöstern där hon har arbetat tillsammans med artister på den mindre etablerade hiphop-scenen.

Too Much Love är spelningens första låt följt av New Zion med en fin dubsektion i slutet. The Awakening Band känns taggade! Hanouneh poängterar för publiken att det kommer börja mjukt och att tempot kommer öka efter hand. Spelningen fortsätter och det är souligt, politiskt, känslosamt och ärligt. Hanonuneh gör sin grej och gör det bra utan att det känns konstlat. Det bjuds på skånsk steppers och lugnt nyahbinghi-trummande i Police Inna Mi Yard. Vid detta tillfälle blir det lite glesare på dansgolvet men det verkar bara som att folket var ute på rökpaus för det fylls på igen passande till den smått bombastiska avslutningen. Infinity Sound avslutar kvällen med klassiska dancehall-vibbar. Jag ser ett och annat kvart-i-två-par kyssas på dansgolvet innan jag lämnar värmen för kylan i väntan på vagnen hem.

Rykten säger också att Puzzle Productions, som bland annat gjort videor åt General Knas och Syster Sol, just nu håller på att spela in ytterligare en musikvideo. Denna gången är det låten Getting Ready For War med just Hanouneh, vilken man bör hålla ögonen öppna för om man vill se ännu mer av henne.

Alexander Hänninen

Tags: , , , , ,

Bilder på Hanouneh & Singa D

Tags: , ,

Ingen Toots, ingen magi

Besvikelsen är stor när de precis innan konserten börjar meddelar att Toots själv har fastnat på flygplatsen i London och inte kommer dyka upp. The Maytals ställer ändå upp och börjar med att köra en jazzig instrumental låt, vilket de gör med den äran. Sedan tar de upp Toots dotter på leadsång och kör lite av hennes egna låtar. Hon är en riktigt bra sångerska med grym sångröst och scennärvaro och det är bra drag både på scen och i publiken. Körtjejen får sjunga en del också och hon är inte dålig hon heller.
När de sen går över till att köra Maytalsklassiker, med ”Pressure Drop” först, saknar man ändå Toots. Det är fortfarande bra, bandets insats är klockren och tjejerna fortsätter att sjunga grymt bra, men det känns att något fattas. Det svänger ändå på rätt bra i publiken och bandet gjorde helt klart sitt bästa utan Toots, så även om besvikelsen var stor i början av konserten känns det ändå nästan ok efteråt. Men bara nästan.

Tags: , ,

Kaptenen visar var skåpet ska stå

Kapten Röd och Ribbit Boom Band visar verkligen hur en konsert ska göras, de börjar med att lira lite instrumentalt och drar sen igång rejält med ”Stjärnorna finns här”. De kör en hel del av kaptenens gamla klassiker som ett medley och bandet visar hur sammanspelade de är, de följer kaptenens order som en man. Och det är en hel del kommandon, med jämna mellanrum under konserten ber han bandet att ta ner det så att han kan prata med publiken.
Mellansnacken är alltså många men han gör det bra, han peppar publiken och passar på att förklara en del av låtarna. Publiken är också sjukt på och håller igång från början till start men det är lite förvånande att inte fler dykt upp, även om det är en av de största publikerna under festivalen känns det som om det borde vara fler på norra europas största reggaefestival.
Han kör på med ”Ju mer dom spottar” och visar upp sin otroliga förmåga att samspela med bandet och publiken, han låter publiken ta hand om sången på utvalda ställen och det går riktigt bra. Spelglädjen hos kaptenen och bandet skiner igenom hela tiden, de ser sjukt glada ut, kaptenen springer runt på scenen och lars på bas showar lite.
Han går av hyggligt snabbt, bara för att gå upp och börja dra upp sina kompisar på scen; General Knas kommer upp och kör ”Delelelelikat” och publiken blir helvild, sen kommer Labyrint upp och kör ”Tribulations”.
När de går av på riktigt är man mer än nöjd, mer kan jag inte säga.

Tags: , ,

Heptones ingen höjdare

Mina förväntningar på The Heptones var inte särskilt höga då jag inte lyssnat särskilt mycket på dem innan, ändå blev jag faktiskt besviken. De inleder med att låta bandet köra ett instrumentalmedley och då är det riktigt bra, bandet är tight och det svänger verkligen. När sedan själva The Heptones går upp är det inte vokaltrion jag väntat mig utan bara två man, varav den ena inte gör mer än fylla i något ord här och där. Sången i sig är bra men det känns lite slätstruket, bandet är fortfarande tight men det finns ingen dynamik, de hade lika gärna kunnat slänga på en skiva att sjunga till.
Vilket är synd, för det är väldigt levande, dansant reggae som spelas och det är många i publiken som dansar. Hade bara bandet fått lite friare tyglar hade det kunnat bli riktigt bra, nu stannar det vid svängigt men tråkigt.
När huvudsångaren sen själv tar över basen för att spela basgången han skrivit till en låt med Musical Youth förstår man hur mycket det är en one man show, vid det laget har andrasångaren mystiskt försvunnit från scenen. När han väl kommer tillbaka och ska köra skär det sig ibland på de höga tonerna. Ett par gånger hettar det till lite, bandet lägger i en extra växel och då svänger det rejält, men på det stora hela är det faktiskt en rätt likgiltig upplevelse.

Tags: ,

Torsdagen på URF är över

Tyvärr så har vi inte blivit tilldelade ström och internet på festivalen i år, så upplägget med uppdateringar efter varje spelning sprack. Uppladdning av ett par bilder kommer att ske efter festivaldagarnas slut och på måndag släpper vi ett bildspel med flera bilder från hela festivalen.

Annars då, festivalen so far?

Ska’N'Ska röjde som sagt på och gör en bra show, tråkigt att det var ganska svårt att höra vad dom sjunger bara. Något som kändes vara mick volyms problem.

Romain Virgo glider sen ut och drar några tunes för tjejerna i publiken, grymt bra sångare de där men jag trodde det skulle vara bättre, ett liveband hade nog gjort susen.

Protoje och Pressure levererade många bra låtar och vart nog kvällens höjdpunkter tillsammans med Romain Virgo för min del.

Sen var vi på Reggaefoto rätt trötta och packade ihop ganska snabbt efter att Heptones börjat spela, men dom svängde på ordentligt av vad jag såg iaf.

 

Stefan Gunnarsson

Tags: , , , , , , , , ,

Ska’n'ska ger allt

När man ser Ska’n'ska spela live slås man direkt av deras otroliga energi på scenen, trots att publikuppslutningen är dålig. Kanske är det inte mer att vänta eftersom de spelar som det andra bandet på festivalen, men det verkar inte påverka bandet nämnvärt. De spelar som om ingen morgondag finns och de som orkat dyka upp kan inte annat än dansa, hoppa och allmänt röra sig till musiken. Efter en stund är det så mycket damm i luften att man knappt kan andas, ändå hoppar publiken vidare till deras säregna skamusik. De håller ett högt tempo från början till slut och man slås av hur kul de har, det skiner igenom. När de går av scenen och lämnar publiken badandes i svett undrar man bara varför de inte fick en bättre tid, så att fler hade fått chansen att njuta av deras show. Det här kan helt klart vara Sveriges nästa skakungar, med all rätt.

En intervju med grabbarna i Ska’n'ska ligger också i loppet, den kommer publiceras i dagarna!

Tags: , ,

Slag Från Hjärtat sprider kärlek

Slag Från Hjärtat är bandet som älskar att älska och kärleken skiner verkligen igenom under kvällens konsert. Efter att ha inlett med ett instrumentalt medley kommer sångarna I-Smile, Ras Udo och Cheluz in och drar igång publiken. Det är rätt rejält med folk som kommit och det gungar på riktigt bra.

Tyvärr är sånginsatserna lite ojämna men det vägs upp av den sköna stämningen som sprids från scenen, alla verkar glada över att få spela. Bandet är sjukt tajt och när de kör sina hits Ge och få och Rika blir rikare går publiken igång ordentligt. Sedan bjuder de upp först halva High Won och sedan G-punkten för att köra lite mer åt hiphophållet. Gästerna är riktigt duktiga men publiken svarar inte riktigt lika bra som på rootsgrejerna men Ras Udo går upp efteråt och lyfter stämningen igen.

Det är som sagt mycket kärlek i texterna men också en stor del samhällskritik på de vanliga punkterna, polisen och samhället i stort. Slag Från Hjärtat är ett band med budskap och de vill verkligen sprida det, de dedikerar till och med en låt till Moder Jord ”som föder oss alla”.

När General Knas också kommer upp och kör lite av sina egna grejer är stämningen på topp, likaså Generalen som uppenbarligen är i högform, det är synd att han bara är uppe några minuter. De avslutar med en presentation där alla i bandet får en liten stund att glänsa och då svänger det något grymt. Slag Från Hjärtat är ett band man bör se om man får chansen!

Tags: , ,

Stures Dansorkester gör skäl för sitt namn

Sture och gänget börjar sin konsert med att köra en egen låt, för att sedan spela gamla Svenska Akademien-godbitar för att dra igång publiken. Och publiken är med, det är svårt att låta bli att röra sig när Sture ger utlopp för sin otroliga energi. Samtidigt som han dansar och hoppar runt på scenen gör bandet ett riktigt bra jobb, särskilt saxofonisten som tydligen är med endast för Öland Roots-giget.

Efter en bunt egna låtar kör de sedan Du vill så du kan och då kokar formligen publiken. Sture är fortfarande ingen skönsångare men det väger han upp med sin energi och framför allt med sin kärlek! Han är lika taggad som publiken och verkar älska det lika mycket som de, jag kan inte räkna gångerna han säger ”Puss och kram!” och förklarar hur mycket han älskar dem. Mellansnacket handlar till stor del om att ta hand om varandra och han är riktigt bra på att peppa publiken. Särskilt bra blir det under de snabbare skalåtaarna som spelas, som Tålamod och Lita på mig.

När General Knas kommer in på första extranumret och de kör Upp i höjden höjs stämningen ännu ett snäpp, det är en fröjd att se en så stor del av Svenska Akademien på samma scen igen, Simon Vikokel och Kenneth Björklund är ju numera medlemmar i dansorkestern.

När de sista tonerna klingar ut är man svettig och vill fortfarande ha mer, vilket är det bästa betyg jag kan ge på en konsert.

Tags: , , , ,