Nu har en dryg vecka gått sen Reggaefestivalen på Moriska Paviljongen gick av stapeln och intrycken har mognat något. Alltså är det dags för oss att säga vad vi tycker! Här är vi också för första gången (vad jag vet) två skribenter inblandade i samma artikel. Förutom undertecknad
så har även Fatima Abbass Nagim bidragit med sina tankar om Solklart samt lite allmän rådgivning. Så, då kör vi:
Först och främst får jag säga att evenemanget andades succé, från energin som strömmade från scenen till hur smockfull lokalen var när Lide Najs spelade. De medverkande banden höll väldigt hög standard och det var riktigt bra stämning rakt igenom, en bonus var också de små stånd som slagits upp längs en vägg. Över huvud taget verkade det vara väldigt välorganiserat, något som faktiskt förvånade mig lite då alla banden gemensamt hjälp till att arrangera. Det kan ju i vissa fall röra till saker men tydligen inte här.
Det enda problemet var att det drog ut rejält på tiden; Partiets sista toner klingade inte ut förrän runt halv 3 och vid det laget var vi i publiken som orkat stanna så länge tämligen slutkörda.
Solklart var det allra första bandet som gick på, namnet kanske inte var bekant men de drog definitivt till sig en nyfikenhet som skapade en våg av kärlek. Sångaren Victor kan få vem som helst att häpna med sin fantastiskt vackra röst. Jag tror och är ganska säker på att Solklart kommer att bli nästa stora grupp man pratar om. Det jag önskar är att dessa talanger får spela på alla svenska reggaefestivaler, då kan man förstå Solklarts spektakulära musik. (Video från spelningen)
Hanouneh bjöd på riktigt mjuk, gungig, soulig reggae och gjorde det bra, om än en aning slätstruket. Hon berättade dock att hon varit nära att ställa in giget på grund av sjukdom så man får väl ändå säga att det var bra jobbat under de förutsättningarna. Keyboardisten lyfte showen ett par gånger med lite snyggt oväntat munspelslirande och bandet dubbade till det en hel del vid något tillfälle, vilket lockade fram ett extra leende. (Video)
Storskogen tog ner tempot ännu ett snäpp med sin naturinspirerade reggae som drar mot folkmusik och visor samtidigt som det finns ett närmst surrealistiskt drag. Eftersom jag inte hört dem innan var det här en oerhört positiv överraskning och jag satt som förtrollad under hela konserten. Blåsaren imponerade med att hantera både tvärflöjt, oboe och klarinett samtidigt som violinisten övertygade mig om att violin passar helt perfekt till den här sortens musik. Sången framfördes på rejält grov skånska och även om sångaren inte hade världens bästa sångteknik så tyckte jag ändå att det smäl
te in bra till musiken. Dessutom kunde de i korta stunder överraska med att ösa på riktigt rejält och bevisa att de hanterade det lika bra som de vanliga melankoliska tongångarna. (Video)
Majken Tajken bjöd på ännu större spännvidd i sitt spelande; de visste nästan inga gränser. Vilt blandade de reggae, ska, funk, rock, balkan, rap, sång, engelska och svenska i en enda blandning men av någon anledning funkar det ändå jättebra. Vissa tongångar är klart rätt skumma men jag diggade det ändå, även om alla i mitt sällskap inte kände riktigt samma dragning till det. Dessutom var gitarristen av en kaliber som inte är vanligt att se på en reggaekonsert, vilket lyfte showen ännu lite grand. Över huvud taget en rolig, svängig konsert. (Video)
Lide Najs var om man ska se till publikantal kvällens otvetydiga kungar, när de spelade var lokalen helt fullpackad. Samma sak gällde scenen, under hela konserten var antalet man på scenen ständigt mellan 12 och 14! Det här är något av det mest spännande Skåne har att bjuda på just nu, trots att bandet inte har funnits i mer än ungefär ett år så är det tajt, svängig musik grundad i roots men med duktigt med andra influenser. De var dessutom kvällens bästa på publikfrieri och energin i rummet var total när de öste på. Alla sångarna gjorde stabila insatser och så även kvällens gästartister, Mirian Aida, Sabotage, Antonio D och Promoe. Det byttes också instrument lite fram och tillbaka mellan låtarna vilket jag alltid tycker är en kul grej. (Video)
Partiet fick sen i uppgift att avsluta kvällens tillställning och gjorde det med den äran, även om en stor del av publiken lämnade lokalen efter att Lide Najs spelat klart. Det verkade dock inte Partiet bry sig nämnvärt om utan redan från första ackordet var det full fart på scenen. De var precis så samspelta som man väntar sig av ett band som gjort över 100 spelningar under det gångna året och Fredrik Boltes verkade så taggad att man var rädd att han skulle explodera på scenen. Dock verkade inte publiken orka ge riktigt lika mycket tillbaka vilket gjorde att bandet tappade lite energi en bit in i showen. En bonus var dock att Partiet halvvägs in i konserten fick sällskap av en avhoppad(?) gitarrist vars instrument fyllde en lucka man inte tidigare vetat fanns där. Trots lite bristande ork mot slutet var det ett solitt framförande och en av kvällens största behållningar. (Video)
Jag kan helt enkelt säga att det här säkerligen kommer bli ett av årets bästa reggaeminnen och jag tror att alla som närvarade hoppas att det här blir ett återkommande evenemang!
