Arkiv för kategorin Recensioner

Drama Roots – Inna the Area

Drama Roots är ett band från det reggaetäta Skärblacka utanför Norrköping. Större delen av bandets medlemmar har tidigare spelat i Skärblackabandet Kidz of Babylon, som la ner 2008. Mycket är på gång bakom kulisserna för Drama Roots. ”Det händer en del just nu kring bandet och vi har blivit inbjudna till Östafrikas största och äldsta festival Bagamoyo festival of arts (Tanzania) i september”, säger bandet själva om nuläget.

Bandet är även aktuellt med ett nytt album och Svereggae recenserar det. Namnet på det nya alstret är Inna the Area. Albumet är inspelat i Realtime Recordings Studio, mixad och mastrad av Daniel Gese som även mixat en del av Kalle Baahs album Natural.

Inna the Area tar upp ämnen som situationen i Israel, historiska orättvisor i form av Columbus erövring av stora delar av Amerika, religionernas påverkan på samhället och självklart en hel massa kärlek.

Att bandet kan spela reggae råder det inget tvivel om. Bandet har duktiga instrumentalister med skönsjungande vokalister som gör att det svänger enormt mycket. Soundet på skivan är rent och låtarna är arrangerade på ett snyggt, proffsigt och musikaliskt sätt. Refrängerna sätter sig också på huvudet efter ett par lyssningar.

Personligen tycker jag dock att albumet som helhet är ganska platt. Budskapet och musiken är som sagt bra, men det känns inte så originellt. Detta eftersom albumet verkar vara gjort precis ”efter boken”. Det händer alltså inget intressant som gör att man fastnar, eller som gör att Drama Roots sticker ut från mängden. Budskapen och texterna känns dessutom en smula urvattnade. Hela albumet känns alltså väldigt gjort, helt enkelt.

Detta är som sagt min personliga åsikt, så i och med att jag uppskattar skickligheten hos bandet tycker jag att alla kan lyssna själva och bilda sig en egen uppfattning. Titelspåret på albumet hittar ni här.

Tags: , ,

Rootvältas debut värmde i Malmö

Äntligen var det dags för Skåne att få besök av de svenska reggaebandet Rootvälta, som trots att de bildades redan under mitten av 1980-talet aldrig tidigare spelat i Malmö. Förväntningarna är höga bland Skånepubliken då Rootvälta har ett rykte om sig att vara något alldeles speciellt live och när bandet drar igång med I lagens namn dansar publiken glatt och stämningen är redan på topp. Därefter levereras de äldre låtarna Jamaican style och Abundance och det märks tydligt att bandet spelat tillsammans i många år.

Både basisten Jan Gävert och gitarristen Nicklas Karlsson bjuder på egna låtar och när trummisen Mikey B lämnar trummorna för låten Cool runnings är scennärvaron total och baktakten blir allt tyngre. Alla i bandet ger allt och det är en lycka att stå i publiken och vara en del av den gemenskap och värme som Rootvälta sprider i lokalen. Sångaren Matte B vandrar återkommande ner från scenen och dansar runt med publiken och ryktet om Rootvältas live-framträdanden visar sig vara helt sant.

För första gången live spelas låten Kaffe och Mikey Bs konstanta basröst som vägs upp av den glada refrängen får en fin respons bland publiken och känns som en självklar del i kommande spelningar. Speltiden börjar gå mot sitt slut, men varken publiken eller bandet verkar ha någon lust att runda av. Vacker allsång bland publiken och kärleksfulla danser på scenen avlöser varandra och jag tror att alla som var där önskar och hoppas att det inte tar 25 år till innan vi får se er här nere igen.

Ni som bor längre norrut kan redan den 12:e maj avnjuta Rootvälta i hemstaden Borlänge. Även Rättvik och Jönköping är inplanerade i sommar men efter konserten skvallrade bandet om att fler spelningar är tilltänkta och håller på att planeras. Ibland är det svårt att få ihop det med familjelivet och en längre tids sjukskrivning tvingade bandet att ta det lugnt ett tag. Men förhoppningen är att nu vara tillbaka med ny energi vilket jag nyfiket ser fram emot.

Tags:

Nazarenes – Meditation

Musik, men främst reggae, hittar ofta fantastiska och oväntade vägar fram. Nazarenes nya album är ett rykande färskt bevis på detta. Två bröder från Etiopien, som är bosatta i Sverige, har gjort ett samarbete med ett skivbolag från Jungfruöarna och spelar musik som har rötterna på Jamaica. Är det inte underbart, så säg!

Svereggae skrev tidigare i vår om att Nazarenes kommer med nytt. 24 april, det vill säga igår, släpptes deras fjärde fullängdare; Meditation. Skivbolaget bakom albumet heter I-Grade Records. På samma skivbolag ligger Midnite, som även kommer från Jungfruöarna.

Med deras senaste album, Rock Firm, relativt färskt i minnet måste jag helt klart säga att de har steppat upp och återgått till en liknande känsla som man hittar på deras tidigare, enligt mig bästa, album; Songs of Life.

Hela albumet inleds med låten Meditation som helt klart sätter lyssnaren i ett meditativt tillstånd, som biter sig fast genom alla 14 spår på albumet.

Förutom de två singlarna Food och On My Way hittar man kombinationer med både Midnite och Lutan Fyah. Med en klar ljudbild, utarbetade låtar, vackra harmonier och snygga blåsarrangemang vill man aldrig sluta lyssna. Vissa låtar påminner mycket om Midnite, (vilket kanske inte är så konstigt med tanke på omständigheterna bakom albumet), medan andra låtar är tämligen inspirerade av rock och pop. Detta leder till att intresset till att fortsätta lyssna alltid är på topp.
Nazarenes vidhåller sitt budskap om kärlek, medvetenhet och omtanke och lyckas att framställa det så att det varken blir enformigt eller tradigt. Sammanfattningsvis innehåller detta album tung meditativ och medveten roots-reggae. Jag som beundrar Nazarenes till oändlighet vill bara ha mer av den här stilen. Om man däremot inte är lika såld på de som jag är, kan jag tänka mig att man tycker att de inte kommer med något nytt. Nazarenes har onekligen en unik stil som satt en egen prägel på deras musik. Trots det faktumet och trots att albumet innehåller några avstickare som är lite annorlunda, känns det inte som att de kommer med något nytt.

Personligen ger jag detta album ett skyhögt betyg och det kommer att spelas flitigt i mina högtalare fram över. Ett album man inte får missa!

Favoritspår: Meditation, On My Way, The Lord Said.

Tags: , , ,

Leafnuts öppnar våra ögon

”DancehallRootsEdutainmentReggaeExperience” - Så beskrev han själv genren på sitt nya album; Esoteric. Jag kan inte göra annat än att tycka att det är en perfekt förklaring. På det här albumet har han lyckats att få in de flesta grenarna inom modern reggae, som dessutom överlappar varandra med bra variation.

Då jag frågade Leafnuts om det fanns något tema eller röd tråd på albumet svarade han: ”Den röda tråden genom skivan är i grunden mitt sätt att visa ”edutainment”. Edutainment betyder ‘undervisning kombinerat med underhållning’, något som Leafnuts lyckas bra med. Av 20 spår så är 5 av dem mellanspår med citat som uppmärksammar till exempel hur människan glider ifrån naturen, hur pengar är roten till allt ont, hur illa vissa politiker beter sig och hur viktigt det är att känna sig själv. De andra 15 spåren är fyllda av underbara riddims med budskap som träffar ett brett spektra.

Som jag nämnde ovan är skivan sanslöst varierad. Läs resten av det här inlägget »

Tags: , , , , , , , ,

Mest klassisk roots från Desmond

Desmond Foster är en artist som funnits med ett tag på den svenska reggaescenen. Nu när kalendern visar 2012 kommer Englandsfödde Foster med sin skiva Resonance, ett av många släpp från Rub-a-Dub Records det här året. Han är först ut, tillsammans med Leafnuts som släppte sin skiva samma dag. De samarbetar på scen och de samarbetar också på den här skivan. Mer om det senare.

Desmond Foster är en av de mest skönsjungande artisterna jag har hört i Reggaesverige. Men hans skönsång gör att jag i bland känner att det blir för finslipat, för platt. Läs resten av det här inlägget »

Tags: , , , ,

Hanouneh på Love Tip

Det är första gången jag besöker Klubben Love Tip på Henriksberg efter flytten från Kontiki vid Slottskogen. Jag lämnar jackan i garderoben i haket man måste passera för att komma upp till lokalerna där Hanouneh med The Awakening Band senare under kvällen ska spela. Jag hör basen smyga sig ner i trappan när jag är på väg upp och det är hus-soundet Rough Lynx ansvariga för. De lockar folket till dansgolvet med låtar som In Kommer Ting med Kapten Röd och Roffes och Snakkas Jag Hör Dig Snacka Tjabo innan skönsångaren Singa D kliver på scenen och spelar ett kort urval av rootsiga låtar, bland annat hans senaste släpp Snakes på Nostalgia-rytmen.

Martin Andersson, som är en av arrangörerna, berättar att dagen har varit stressig. Förseningar av tåg, flängande hit och dit, men när Hanouneh med band kliver på scenen kan han äntligen andas ut och njuta av spelningen.
Hanouneh blandar friskt olika stilar och språk i sitt artisteri och har enligt hennes bio inte bara fått uppmärksamhet i delar av Europa utan också i Mellanöstern där hon har arbetat tillsammans med artister på den mindre etablerade hiphop-scenen.

Too Much Love är spelningens första låt följt av New Zion med en fin dubsektion i slutet. The Awakening Band känns taggade! Hanouneh poängterar för publiken att det kommer börja mjukt och att tempot kommer öka efter hand. Spelningen fortsätter och det är souligt, politiskt, känslosamt och ärligt. Hanonuneh gör sin grej och gör det bra utan att det känns konstlat. Det bjuds på skånsk steppers och lugnt nyahbinghi-trummande i Police Inna Mi Yard. Vid detta tillfälle blir det lite glesare på dansgolvet men det verkar bara som att folket var ute på rökpaus för det fylls på igen passande till den smått bombastiska avslutningen. Infinity Sound avslutar kvällen med klassiska dancehall-vibbar. Jag ser ett och annat kvart-i-två-par kyssas på dansgolvet innan jag lämnar värmen för kylan i väntan på vagnen hem.

Rykten säger också att Puzzle Productions, som bland annat gjort videor åt General Knas och Syster Sol, just nu håller på att spela in ytterligare en musikvideo. Denna gången är det låten Getting Ready For War med just Hanouneh, vilken man bör hålla ögonen öppna för om man vill se ännu mer av henne.

Alexander Hänninen

Tags: , , , , ,

Bilder på Hanouneh & Singa D

Tags: , ,

Bellaroush släpper nytt

I maj 2011 skrev jag en artikel om detta band från Göteborg, och har hållit ögonen på dem sedan dess. Jag tänkte göra en liten uppföljare och skriva att de just nu är tämligen aktuella med en ny och fräsch dubbelsingel. Förra veckan hade de en releasefest i hemstaden som verkar ha varit en succé!

Dubbelsingeln består av två låtar; Don’t be Scared och Intifada. Sedan deras tidigare inspelningar har deras stil, enligt mig, begett sig mer åt reggae-hållet och ljudbilden blivit mer innehållsrik, då de nya låtarna gästas av blåssektion bestående av trumpet och trombon.
I mitt tidigare inlägg berömde jag bandet för att de har två leadsångare. Jag fortsätter att berömma de för det, för att bredden och variationen blir mycket större, och det blir mycket mer intressant att lyssna på.

Låtarna är väldigt enhetliga och frambringar samma typ av gung. Don’t be Scared inleds med ett rootsigt blåsarrangemang och toppas av en melodica som ger låten ett skönt intro. Låten är bra uppbyggd med en medryckande refräng som även kryddas av snygga blåsslingor. Gitarren svänger på bra och låten är otroligt dansvänlig. Läs resten av det här inlägget »

Tags:

Hjálmar – Òrar

I oktober 2011 släppte det isländska reggaebandet Hjálmar sitt femte album som heter Òrar. Bandet hade tidigare medlemmar från Sverige men från och med 2007 är samtliga medlemmar från Island.

Första gången jag lyssnade igenom den nya skivan rynkade jag en smula på näsan då jag hörde alla elektroniska inslag. Så här i efterhand då jag lyssnat igenom skivan fem gånger, är det just de inslagen som gör hela skivan. Detta bidrar till att man får känslan av att de strävar framåt i sina musikaliska uttryck. Det är något jag uppskattar – när ett band hela tiden vill hitta nytt sound och utvecklas. Speciellt inom roots reggae är detta viktigt då mycket som görs i dag påminner om varandra.

Vidare är låtarna snyggt utsmyckade med otroligt snygga blåsarrangemang som sitter där de ska. Hjálmar fortsätter även att ta nytta av sina maffiga körer som har präglat deras sound i många år, som verkligen fyller ut ljudbilden på ett perfekt och meditativt sätt. Skivan får ett effektfullt avbrott i mitten då låten Eilíf Auðn nämligen är nästan helt akustisk.

Vissa låtar påminner om Midnite, andra om Faya Dub, någon låt har små inslag av dubstep, men det spelar inte roll. Man hör ändå att det är Hjálmar och denna skiva är verkligen mitt i prick! Jag ger den högsta betyg och tipsar varmt att alla som inte hört den ska lyssna på den.

Bästa låtar: À Tjörninni, Ég Teikna Stjörnu och Haust.

Skivan finns på Spotify och det finns även två videor: À Tjörninni och Èg Teikna Stjörnu.

Tags:

Ingen Toots, ingen magi

Besvikelsen är stor när de precis innan konserten börjar meddelar att Toots själv har fastnat på flygplatsen i London och inte kommer dyka upp. The Maytals ställer ändå upp och börjar med att köra en jazzig instrumental låt, vilket de gör med den äran. Sedan tar de upp Toots dotter på leadsång och kör lite av hennes egna låtar. Hon är en riktigt bra sångerska med grym sångröst och scennärvaro och det är bra drag både på scen och i publiken. Körtjejen får sjunga en del också och hon är inte dålig hon heller.
När de sen går över till att köra Maytalsklassiker, med ”Pressure Drop” först, saknar man ändå Toots. Det är fortfarande bra, bandets insats är klockren och tjejerna fortsätter att sjunga grymt bra, men det känns att något fattas. Det svänger ändå på rätt bra i publiken och bandet gjorde helt klart sitt bästa utan Toots, så även om besvikelsen var stor i början av konserten känns det ändå nästan ok efteråt. Men bara nästan.

Tags: , ,