Mina förväntningar på The Heptones var inte särskilt höga då jag inte lyssnat särskilt mycket på dem innan, ändå blev jag faktiskt besviken. De inleder med att låta bandet köra ett instrumentalmedley och då är det riktigt bra, bandet är tight och det svänger verkligen. När sedan själva The Heptones går upp är det inte vokaltrion jag väntat mig utan bara två man, varav den ena inte gör mer än fylla i något ord här och där. Sången i sig är bra men det känns lite slätstruket, bandet är fortfarande tight men det finns ingen dynamik, de hade lika gärna kunnat slänga på en skiva att sjunga till.
Vilket är synd, för det är väldigt levande, dansant reggae som spelas och det är många i publiken som dansar. Hade bara bandet fått lite friare tyglar hade det kunnat bli riktigt bra, nu stannar det vid svängigt men tråkigt.
När huvudsångaren sen själv tar över basen för att spela basgången han skrivit till en låt med Musical Youth förstår man hur mycket det är en one man show, vid det laget har andrasångaren mystiskt försvunnit från scenen. När han väl kommer tillbaka och ska köra skär det sig ibland på de höga tonerna. Ett par gånger hettar det till lite, bandet lägger i en extra växel och då svänger det rejält, men på det stora hela är det faktiskt en rätt likgiltig upplevelse.

Tags: ,